"Vänta lite. Måste kolla om jag kan hitta
något att tugga på, innan jag börjar berätta
lite om mig själv." *krafsar*

"Hittade inte riktigt det jag sökte,
men det här får duga." *tugga*

Hej!
Jag heter Mirakel (fast papperet säger Mijano’s Elena). Jag bor hos matte Mikaela och husse Mattias i Högdalen strax utanför Stockholm. Jag blir ett halvår gammal den 2:a augusti och är ett riktigt yrväder enligt matte och husse. Mina bästa leksaker måste nog vara mina gosedjur. Jag fick, när jag var väldigt liten, en stor röd råtta att leka med. Den snuttade jag sönder ganska fort och tog ur all stoppning i den. Då jag fick en ny, likadan råtta, fast blå. Ett av korten visar hur det gått med den råttan också *skrattar*. På det kortet kan ni också se vad min nya karriär går ut på. Jag knäcker extra som snömaskin – och för att göra snö krävs det toalettrullar *fnissar hysteriskt*. Dom snor jag när matte och husse inte märker något. Jag har säkert pulveriserat en hel bal med toalettpapper vid det här laget *Ler stort*.

"Varför matte och husse valde mig?
Syns inte det ganska tydligt på denna bild?
Ingen kan motstå mig!"
*prutar med munnen – kiss me*

"Ooups! Jag trodde du stod i duschen.
Du måste tro mig matte – husse sa
att jag fick leka med vad jag ville."
*ljuger*

Jag älskar människor och barn är underbara. Men framför allt gillar jag hundar. Hundar är nog det bästa som finns. När jag träffar andra hundar blir jag som Karlsson på taket - svansen börjar gå som en liten propeller och det är bara framtassarna som når ner till marken. Min framfusighet har också resulterat i att jag blivit biten och jag går därför emellanåt under namnet ”Scar-face” efter mitt (relativt) synliga ärr över vänstra ögat.

"Om man ser mig i profil från det här
hållet ser ni ingenting." *trumvirvel*

"Men vänder jag mig emot er syns mitt ärr.
Ni skulle ha sett mig när det fortfarande
var svullet – Mattes och husses Buhund
var då en Bullterrier." *flinar*

Jag har många hundkompisar. Bland annat bor Laban (min buhundpojkvän) bara ett stenkast härifrån. Just nu inväntar matte och Labans matte lite bättre väder, så att vi ska kunna hitta på något ihop. Jag och matte går varje vardagskväll till fotbollsplanen på baksidan för att träffa ”kvällsgänget”. Det varierar lite från kväll till kväll vilka som är där, men oftast är det i alla fall Vilda (Labrador tik), Nito (Labrador tik), Koko (Ridgeback tik), Chico (Vit boxer hane), och Ella (Tibetansk spaniel tik). Fler brukar sluta sig samman med oss, men i grund och botten är det vi som möts varje kväll för att leka och springa av oss innan det är dags att gå och lägga sig. Det är tur att Vilda bor i samma trappuppgång som mig, för annars hade matte aldrig lyckats få med mig hem. Jag är ett bustroll rakt igenom *fnissar*.

"Vem var det som sa att jag inte är fotogenic’?
Jag kan ”cheese” jag också!" *snusmumrik*

"Ja okej jag erkänner, jag tiggde mig till det här.
Jag trodde att sprutgrädde kunde vara en bra idé, men vid vidare eftertanke har jag nog ångrat mig". *skamsen*

Jag och min matte har avslutat två stycken valpkurser. När vi började den första var jag fortfarande nykomlingen i kvarteret. Den kursen togs inte alltför seriöst av någon av deltagarna, så den fick fungera som en mjukstart för mig innan den ”riktiga” valpkursen hos Milton’s språk började. Nu är vi klara för Lydnad I och den kursen börjar den 14:e september. Innan dess kommer sommaren att fyllas med massor av skoj.  Vi ska t ex iväg till ett par inofficiella utställningar. Det blir första gången för oss allihop. Men matte och jag har övat. Vi har vid två tillfällen, hos Milton’s språk, gått utställningskurs för att försöka förstå oss på hur allting går till. Mest vill vi åka till utställningarna för att vi samåker med några av mina valpkurs-kamrater.

"Min och mattes första utställning annalkas –
 dags att snygga till sig lite.
Bara hon inte slinter och klipper mig i örat".
*nervös*

"Jag tycker det är nedrans orättvist att jag
ska behöva jobba på semestern.
Öva stå kan vi väl göra en annan dag".
*muttrar*

Min matte och husse suckar över det dåliga vädret. Det har regnat konstant över oss i nästan två veckor nu. Men jag är överlycklig. Jag älskar att busa runt i vattnet och bada. När det regnar kraftigt här, så hinner vattnet inte rinna undan, utan bildar stora sjöar. Kan ni tänka er tre fotbollsplaner (som är belägna precis utanför balkongen) täckta med regnvatten *jublar*. Vattnenpölarna (sjöar storleksmässigt) drar även till sig fåglar av alla de slag. Jag drar fram där som en svävare över vattnet och far efter fåglarna, som skikande tvingas lyfta fortare än kvickt. En gång fick jag faktiskt tag på en fågel. Jag blev så förvånad att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag släppte fågeln bums och gick snopet tillbaka till matte med fjädrar stickande ut ur mungiporna. Husse och matte bara skrattade åt mig.

"Så här ser jag ut efter att ha sprungit i de enorma
vattenpölarna på fotbollsplanen hemma.
Och matte hon bara ställer in mig i duschen
så fort jag gjort mig fin!"
*snyft*

"Jag arbetar för Baywatch, men posten
slarvade bort min röda bikini jag beställde
på postorder!" *suckar*

Det är inte bara vid sådana tillfällen som matte och husse skrattar åt mig. Det är ofta som jag får tokryck och bara springer runt runt. Som på Gotland, där vi var ganska nyligen när husse hade semester. Min mattes pappa har landställe där, dvs. ett hus mitt ute i skogen, med nära till havet. Jag betedde mig som en kalv på grönbete när vi kom dit. Mina ben pekade åt olika håll, och aldrig har nog en gräsmatta varit så full med hål, som efter att jag varit där *stoltserar*.

"Är man utsatt mitt ute i skogen på en Ö är
det inte så lätt att hitta kompisar.
Så inga spydiga kommentarer tack!"
*fnyser*

"Matte, jag tror det är Loch-Ness därute".
*rädder*

Matte är, som ni säkert förstått, matriarken i min flock och husse är min lektant *flinar*. Jag är inte speciellt skällig av mig och har inte ännu tagit till mig någon livsuppgift, som att bita brevbäraren eller vakta balkongen. Men när husse väl sätter igång och busar med mig, så för vi ett jädrans oväsen. Skäller och springer runt så väggarna skakar. Bästa leken som finns är kurragömma. Husse brukar gömma sig under täcket i sängen och då är det min uppgift att gräva fram honom och bita honom i näsan. *ler*

"Meh! Husse du skulle ju räkna till tio
innan du började leta.
Efter 5 kommer inte 9!" *suck*

Nog med det här lady och lufsen tjafset, nu ska vi öva loss husse. ”Husse loss… Duktig ponke” *stolt*

Kanske vi stöter ihop någon dag. På en buhundsträff eller kanske på någon utställning/tävling. Då ska jag bita er alla i näsan *blink*. Om ni inte orkar vänta till dess – kika in på min hemsida.
Voff voff!

Nu har det nog blivit dags att säga gonatt och tacka för mig!
”The show’s over” *snark*