Den första tiden tyckte jag väldigt mycket om att bita sönder saker. Gosedjur biter jag gärna sönder även idag, men för det mesta läggs de högt upp i hyllorna. Speciellt när jag kommer hem till min svärmor, där det kryllar av ulliga nallar. Då står jag och gnylar under hyllan och tittar bestämt upp på mjukisdjuren. Uttrycket ”gnyla” har min husse kommit på och det är precis vad jag gör. Jag är inte särskilt skällig av mig hemma, men jag pratar gärna och ofta.
För en liten stund sedan när vi kom in från kvällspromenaden så lockade min matte in mig genom att utlova mig ett hundkex (bonio), men när vi kom in och hade torkat tassar så glömde hon bort det! Fräckt!! Så då fick jag lägga mig framför teven och gnyla tills matte förstod vad det var frågan om. Inte glömde jag bort vad hon lovat mig och jag vet faktiskt att kex-paketet står gömt bakom teven i vardagsrummet.

Appropå att bita sönder saker så fixade jag så att matte fick en ny mobil av husse, en splitter ny fjärrkontroll till teven och massa nya strumpor. Ut med det gamla och in med det nya är min melodi. Jag har lugnat mig lite med tuggandet, som tidigare mest hände när jag inte var i centrum, men ibland faller jag tillbaka i gamla vanor och äter upp enstaka ting.

Buhundar är faktiskt väldigt smarta. Matte tror ofta att hon kan överraska mig, men för det mesta vet jag vad hon tänker göra innan hon vet det själv.
Tramsigast är det när hon gömmer sig under promenaderna och inte tror att jag bryr mig om att hon försvunnit. Jag ser ju för det mesta hennes huvud sticka upp bakom stenar eller träd, och medan hon fjantar sig fortsätter jag gärna med det som retar henne mest under våra promenader; nämligen att gräva!

Jag ÄLSKAR att gräva. Ute på fälten här hemma kryllar det av sork och jag vill hemskt gärna gräva fram dem. När det är som värst ”fastnar” jag i varje tuva och gräver och gräver.
Jag har väldigt bråttom, när jag är en grävmaskin, och har kommit på att det går ännu fortare när jag skopar upp jord, inte bara med tassarna, utan även med munnen. Det funkar jättebra förutom om det är lerigt, då fastnar ju smörjan i hela min mun och runt hela nosen. Det är alltså lätt att avslöja mig när jag har varit på sorkjakt, då är min nos vackert brunfärgad!

Annars gillar jag bollar hemskt mycket och att leka med mina kompisar. Min bästis är en flatcoated retriever, som heter Copy och bor i grannhuset. Vi brukar bo ihop vissa kvällar, när matte och Copys matte går ut på stan. Då får husse vara hundvakt till oss båda samtidigt. Det är jättemysigt för då ligger vi och pussas och putsas flera timmar, jag och Copy.
Jag har även en buhund-kompis här i Uppsala. Han heter Jeppe och bor bara en liten bit bort. Jeppe har lärt mig att man ska jaga fåglar, eftersom det är det han är allra bäst på. Fast jag föredrar nog sorkar, de kan man ju fånga om man har tur. Jag åt upp en sork när jag var valp. Matte blev så paff att jag kunde få tag i den, att hon skrek och försökte ta den ifrån mig. Det tyckte jag var trist, så jag försökte svälja sorken hel och matte fick dra upp den ur min hals. Att hon inte förstår varför jag jagar sorkar så fort jag får chansen - de är ju goda ju!

Ibland åker jag och matte iväg på utställningar på helgerna. Det är jättekul - massa hundar, liv och rörelse. Om man får lov att skryta lite så har jag kammat hem 7 cert och 1 cacib hittills. Nu när jag har fyllt 2 kämpar vi för det sista certet, så att jag blir svensk utställnings champion. Förutom att visa upp mig så älskar jag att spåra blodspår, men har inte gått någon kurs.

Jag och Jeppe brukar få gå spår i en närliggande skog. Det är så kul att jag en gång slet mig från matte, och sprang iväg på det spår som Jeppes matte Anna precis lagt ut till honom. Oj vad snabb jag var. Men matte fick tag i mig innan jag stal Jeppes klöv.

Min jaktinstinkt är som ni förstår väldigt stor. När jag var på mentalbeskrivning nöjde jag mig inte med att springa efter och fånga bytet som ringlades på stigen framför mig två gånger. Jag visste ju var den låg, så vid ett annat moment sprang jag tillbaka och hämtade den!
Annars gick min mentalbeskrivning jättebra - jag är en trevlig hund som älskar min familj, och min matte tjatar ofta om hur fin och älskad jag är.

Här hemma går jag också under namnet ”bords-hunden”, eftersom jag brukar sitta eller ligga på vardagsbordet. Det tycker inte jag är så konstigt, för då kommer jag ju upp i perfekt utsiktshöjd. Jag kan titta ut genom fönstret och skälla på de hundar som går förbi. Ibland går grannens katt förbi, och då skäller jag ut den efter noter.
Jag trivs bra med att bo i lägenhet för i vårt område bor det jättemånga andra hundar (och katter). Vi har härliga skogar och fält runtomkring och på sommaren kan vi gå ner till vattnet och bada. Jag älskar att bada tassarna, men vill helst inte simma.

Nu ska jag och matte snart åka ut till stallet. Jag brukar få följa med, men jag tycker att hästar är lite läskiga. När jag var ett halvår smet jag in i en hästhage och skulle samla ihop hästarna. Den ena hästen tyckte inte om att jag inkräktade i hans hage, och kom emot mig i full karriär. I sista kollisionssekund vände jag om, och smet snabbt ut under staketet. Efter den händelsen står jag hellre och skäller lite på hästarna; utanför hagen! 

Vi ses säkert på någon utställning eller buhundsträff.
Nu ska jag ut i det soliga vårvädret!

Kram från Linus,
genom matte Emilia.