ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Gårdshund och vallhund
BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Norsk buhund (bu = gård) kan räkna sin bakgrund till förhistorisk tid. Fynd i norska vikingagravar visar att spetshundar varit vanliga på gårdarna. Dessa hundar har varit vakt- och gårdshundar och då fårskötseln började etablera sig som en del av jordbruket, kom buhunden att användas även som fårvallare. Den var mycket lämplig till det eftersom den är aktiv, alert och tålig. Rasen har i allt väsentligt funnits i Norge men efterhand har de övriga nordiska grannländerna kommit att intressera sig för rasen, liksom England, där den under senare år rönt ett ökat intresse.

Norsk Buhund används fortfarande som gårds- och vallhund.
HELHETSINTRYCK: Norsk buhund är en knappt medelstor, kvadratiskt byggd spetshund med upprättstående spetsiga öron och ett alert, frimodigt uttryck. Svansen bärs tätt ringlad över ryggen.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Norsk buhund skall vara djärv och energisk med vänligt sinnelag.

HUVUD: Huvudet skall vara proportionerligt och inte för tungt. Det skall vara torrt och kilformat. Könsprägeln skall vara tydlig.
SKALLPARTI: Hjässan skall vara nästan flat och partiet under ögonen utfyllt. Skall- och nosparti skall vara parallella.
STOP: Stopet skall vara tydligt, men inte alltför markerat.
NOSPARTI: Nospartiet skall vara ungefär lika långt som skallpartiet och varken snipigt eller för grovt. Nosryggen skall vara rak.
NOSTRYFFEL: Nostryffeln skall vara svart.
LÄPPAR: Läpparna skall vara torra och åtliggande. De skall vara svartpigmenterade.
KÄKAR/TÄNDER: Fulltaligt saxbett.
ÖGON: Ögonen skall vara ovala. De skall vara så mörka som möjligt och ha svarta ögonlockskanter.
ÖRON: Öronen skall vara medelstora, spetsiga och bärs stramt upprättstående.
HALS: Halsen skall vara medellång, torr och kraftig med stolt resning.

ÖVERLINJE: Rygg och länd skall vara plana.
RYGG: Ryggen skall vara kort och stark.
KORS: Korset skall vara så svagt sluttande som möjligt.
BRÖSTKORG: Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben.
SVANS: Svansen skall vara högt ansatt. Den skall bäras tätt ringlad över ryggens mittlinje, inte för mycket åt sidan.

FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara torra med kraftig benstomme.
SKULDERBLAD: Skulderbladen skall vara måttligt snedställda.
ARMBÅGAR: Armbågarna skall ligga väl an mot bröstkorgen.
UNDERARMAR: Underarmarna skall vara raka.
MELLANHAND: Mellanhänderna skall från sidan vara lätt vinklade.
TASSAR: Tassarna skall vara ovala och tätt slutna.
BAKSTÄLL: Bakbenen skall vara normalt vinklade för spetshundtypen.
LÅR: Låren skall, liksom underbenen, vara kraftiga och muskulösa.
RÖRELSER: Rörelserna skall vara effektiva och parallella med gott påskjut. Under rörelse skall rygglinjen vara fast.
PÄLS: Pälsen skall bestå av tätt, rakt, styvt och väl åtliggande täckhår och tät, mjuk underull. Pälsen skall vara förhållandevis kort på huvudet och benens framsidor, längre på nacke, hals, bröst och lårens baksidor (byxor) samt på svansen.

FAWN: Från helt ljus till mera rödgult, med eller utan svarta hårspetsar. Men inte med så mycket svärta att det påverkar grundfärgen. Mask är tillåten. En ren och klar färg är önskvärd. Så lite vitt som möjligt.
SVART: Helst enfärgat svart (utan för mycket brunton). Så lite vitt som möjligt.
MANKHÖJD: Hanhund 43-47 cm. Tik 41-45 cm.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Finlemmad eller alltför grov.
Bristande ädelhet.
Överbyggd.
Korta, trippande steg: framben som korsas under rörelse.
Nervositet.
Lever- eller rosafärgad nostryffel.
Ljusa ögon.
Utstående ögon.
Tångbett.
Dåligt ringlad svans: hängande svans. Fana på svansen.
Vågig eller för lång päls.
DISKVALIFICERANDE FEL:
 Ej uppstående öron.
Över- eller underbett.
Annan pälsfärg än de i standarden angivna.
Mer än 1 cm under eller 2 cm över de i standarden angivna mankhöjdsmåtten.
TESTIKLAR: Hos hanhund måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.